Jag älskar Seth Rogen! Enda sedan jag såg Superbad, som troligen var den roligaste filmen 2007, så har jag haft denna förkärlek till Seth Rogen. Han är något av ett komiskt geni. Han har inte bara varit skådespelare, utan han har även varit med och producerat och skrivit filmerna 40 year old virgin, Knocked up, Superbad med flera med flera.
I många av hans filmer så röker hans karaktär gräs. Och i Pineapple express är det verkligen inget undantag. Den här filmen handlar helt och hållet om just gräs, weed, pot (kärt barn har många namn…) Seth Rogens karaktär, Dale Denton, är en 25-årig kille som inte direkt gillar sitt jobb. För att komma ifrån allt det tristess så röker han på, allt för ofta. Han köper sitt gräs från Saul Silver (spelad av James Franco, som den breda publiken känner igen från Spiderman filmerna). Franco gör en mycket bra rolltolkning av denna ständigt höga gräslangare, som röker på mer än vad jag tror är mänskligt möjligt. I vilket fall som helst så säljer Saul det finaste och sällsyntaste gräset (Pineapple Express) han har till Dale. Saul är den enda i hela stan som har detta supergräs. Och det är här filmen börjar ta fart. Dale Denton, blir vittne till när stadens högsta höns inom haschbranschen, Ted Jones, dödar en av konkurrenterna. I all sin iver att komma iväg därifrån så lämnar han en fimp av just Pineapple Express efter sig. Ted Jones som vet att den enda som har PE i sin ägo är Saul Silver. Ted Jones skickar efter sina två ”hitmen” efter dem och den fartfyllda katt och råtta leken har börjat.
Den här filmen är riktigt rolig. Och det är nästan oundvikligt att inte jämföra den med Superbad, trots att filmerna handlar om två helt olika saker. Dock finns det mycket likheter: Pineapple Express har samma sköna tempo, från början till slut. Samma snabba, roliga och smarta dialog, då speciellt mellan huvudpersonerna Saul och Dale. Allt detta blandat med extremt rolig fysisk humor, vilket gör den här filmen så bra. Vi får inte bara följa Dale och Saul försöka komma undan mördarna. Utan vi får även följa deras relation utvecklas från langare och kund till BFFF (best fucking friends forever) En speciell scen är riktigt hysterisk. Låt mig kalla den för ”toalett-scenen”, ni kommer förstå vilken det är när ni ser filmen. Den gav mig ett skratt som gjorde det värt att se filmen!
Betyg: 7/10
Svensk premiär: 14 November
